Sitter här just nu och är besviken/arg/sårad och helt borta. Hur kan man som person göra något sådant ont mot någon, hur kan man när man säger att man älskar dem. Funderar starkt på att börja prata med en psykolog och jag vill härifrån nu och nu. Livet består hela tiden av smärta som ingen kommer komma undan. Det kommer alltid vara smärta vart man än vänder sig. Men den värsta smärtan är trots allt den psykiska. Den kommer man aldrig undan och det tar lång tid att komma ifrån den. Just nu sitter jag och funderar på min närmaste Bästa vän och sis som troligen känner den sorts smärta mest just nu. vi kan inte prata längre, det gör får ont. Det gör för ont för mig att se henne som det är just nu. Och hon blir arg på mig för att hon tror att jag tycker synd om mig när det handlar om henne. Men det gör jag inte, jag önskar jag kunde göra något för henne. Skulle jag möta den person som gjort det mot henne som hänt henne så skulle jag ge en förbannelse över den personen. Det gör så ont....