Efter att börjat på socionom utbildningen så trodde jag ändå att gymnasiet skulle vara över. Men jag hade nog fel då det väldigt snabbt i min klass har blivit grupper. Kanske inte på samma nivå som på gymnasiet men ändå dessa grupper. Jag är trött på att se att det väldigt ofta blir de grupper som är enligt dem själva de perfekta medan de kanske egentligen omedvetet inte släpper in någon i deras bubbla. Visserligen bryr jag mig inte så mycket om det men jag kan irritera mig på det. Då jag själv veta att jag genom hela mitt liv sett mig själv som mindre värd än en del människor. Som exempel man har en viss klädstil och bara för att man inte är lika fin som dem är så är man inte med. Samtidigt är det kanske bara jag som känner så då jag varit den som varit utsatt för det. Men jag hoppades ändå att universitetet skulle vara början på ett vuxen liv. Men för mig känns det som början på gymnasiet fast på en högre nivå. Men kanske är hela vuxenlivet uppdelat i grupper med dem fina och de andra.

Omedveten diskrimineringen eller ej?

Puss på er.

Efter en mycket härlig sommar med jobb och åter igen jobb. Nu ska det tränas igen och pluggar och jobbar även samtidigt vilket är jätte skönt. Och jag är ledig på fredagar. Men återkommer till dig min blogg...

Det är nog många flickor därute som verkligen skulle vilja veta ens killes hemligheter som dem inte pratar om. Men när man väl får reda på det utav misstag så gör det faktiskt ont har jag märkt. När en kille säger att han inte tittar på porr så vet man ju iaf att dem inte saknar något i förhållandet. Och jag vet att många inte tycker det är något stort problem för många att ens kille tittar på porr. Men som jag skulle känna om jag fick reda på det så skulle jag må dåligt faktiskt och känna mig kass. Jag är inte världens sexigaste eller vackraste människa. Och skulle jag få reda på att min kille tittar på porr så skulle det såra mig för oftast är det bara snygga tjejer i porr. Hur ska man då tänka? och hur ska man agera när en kille då säger att han inte tittar på porr!

Efter mycket tankar och funderingar har jag nu kommit fram till att jag är avundsjuk. Jag vet att jag inte borde vara det, men känslan får mig att må dåligt. Vad säger man när ens pojkvän ska umgås med sina ex flickvän och hennes pojkvän och han frågar om man vill följa med. Jag sa första gången han frågade att det ville jag men sen nu andra gången blev jag väldigt tveksam och sa nej. Jag är kanske känslig och det håller jag med om själv så. Men vad ska jag säga hej hur är det jag vet att du varit tillsammans med min pojkvän och ja lite till. Hur låter inte det och veta att dem gjort mer antagligen!

men men hans vänner!

Hemma igen och jag är väldigt nervös....

Fast det har gått bra idag på min körlektion men ändå jag är just nu nervös så det är sjukt. Jag hade skitsvårt att somna igår kväll undrar då hur jag ska kunna somna ikväll. Inte har jag min babe här som kan hålla om mig och säga att allt ska gå bra. Jag saknar honom det gör jag verkligen, ni vet sådär så man nästan mår lite dåligt för att man saknar dem så mycket. Men vad kan jag göra han är inte pigg och vill inte tvinga hit honom. Men det hade känts som en trygghet för mig att ha honom här just nu!

Men iaf jag hoppas på det bästa imorgon och om det inte går som jag vill är det bara fortsätta framåt även om det lär vara skit jobbigt.... för stunden vill säga. Men jag hoppas att det kommer gå bra för idag har jag kört väldigt bra och även när jag körde med pappa sen innan vi kulle hämta vickan i stallet och även hem sen. Men visst det är nerver och mitt hjärta har aldrug jobbat såhär hårt innan. Börjar fundera på om jag kanske kommer få en hjärtattack imorgon. För ärligt det här känns som en mardröm och det känns så jobbigt. Jag vill verkligen lyckas imorgon nu med hela mitt hjärta <3

Men men nu ska jag försöka få lite skolsaker gjorda och för att sen ta mig i säng...

Puss

Therese

Nu sitter man här igen och hemma för vill vila upp mig tills imorgon och få bort feber och skit. Hade kanske hoppats på att min älskling skulle komma idag men tydligen är jag inte ensam med att ligga sjuk. Sen har jag körlektion idag med och det blir typ den sista nu...

har fått en låt på huvudet som jag lyssnar på jämt helt underbar.

Justin Bieber - Pray

Ohh Ohh Ohh .. and I pray
I just cant sleep tonight.
Knowing that things aint right.
Its in the papers, its on the tv, its everywhere that I go.
Children are crying.
Soldiers are dying
Some people don't have a home
But I know there's sunshine behind that rain
I know there's good times behind that pain, hey
Can you tell me how I can make a change
I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and pray
I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and pray

I lose my appetite, knowing kids starve tonight.
And when I sit up, cause my dinner is still on my plate.
Ooo I got a vision, to make a difference.
And its starting today.

Cause I know there's sunshine behind that rain
I know there's good times behind that pain, hey
Justin Bieber Pray lyrics found on http://www.directlyrics.com/justin-bieber-pray-lyrics.html

Haven`t tell me how I can make a change
I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and pray
I close my eyes and I can see a better day

I close my eyes and pray
For the broken-hearted.
I pray for the life not started
I pray for all the ones not breathing.
I pray for all the souls in need.
I pray. Can you give em one today.
I just cant sleep tonight
Can someone tell how to make a change?

I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and pray
I close my eyes and I can see a better day
I close my eyes and I pray

I pray ..

I close my eyes and pray ..

Efter mycket om och men har jag idag varit desperat efter att få umgås med min pojk dock verkar han inte fatta signaler. Fast klart vilken kille gör det utom min egen pappa som varit gift med min mamma sen 26 år tillbaka. Fast där är det mer förståligt för dem känner ändå varandra mer än vad jag och min pojkvän gör. Men ändå jag har tagit kontakt med honom idag och helt ointresserad typ eller ja så jag kände. Sen vet jag att han inte haft en rolig kväll. Men bara för att jag inte ska ta mer kontakt med honom ikväll har jag nu stängt av min mobil. Så ingen kan ta kontakt med mig.

Men nu ska vi se började träna igår igen och det kändes bra men dock nu har jag också blivit sjuk smart nu när körkortet börjar närma sig. Jag vet inte hur många gånger jag varit sjuk det här året och det tycks aldrig gå över. Ändå försöker jag att hålla mig så frisk jag kan. Det börjar bli väldigt irriterande.

Vet inte heller om jag ska till skolan imorgon men antagligen inte för bättre jag blir pigg till tisdag för det är då det händer grejer.

Upptäckt att jag saknat bloggandet men dock inte skolan just nu och jag är bara så skoltrött. Men men ska försöka få lite skoluppgifter gjorda innan klockan drar iväg allt för mycket.

Puss
Therese

Efter en tid nu så har jag tyvärr inte bloggat på flera månader. Jag har nu funderingar på att starta upp mitt bloggande igen bara för att det ska finnas tid för mig själv att kunna skriva omkring det som mina tankar slingrar sig runt. Just nu är livet som det är allt från kärlek till oro och magont. Ja jag vet att livet inte är en dans på rosor och det har jag aldrig sagt.

Måste säga att det inte känns något just nu. Tårar som rinner sakta ner och det bränner på kinden precis som gångerna innan. Det kommer alltid kännas, den där tomma känslan. Längtan efter något, längtan efter personen man väntar på. Mitt liv skulle vara annorlunda om jag skulle få välja. Men man kan inte välja sitt liv, man kan bara styra det till att bli annorlunda. Just nu har en period kommit som alla andra vid den här tiden på året. Men något kan ändå få mig att le och vet ni det är min familj, det är så jävla svårt ibland och även att jag kan vara en pinne i röven så vet jag vart jag har dem och jag älskar dem. Jag har en underbar fader som jag önskade att jag alltid kunde gå till när hjärtat har för mycket. Men det är alltid något som hindrar mig men varför? Min vänner ser det nog inte alltid men jag är ganska tydlig med mina känslor mitt liv går hela tiden upp och ner. Jag vet att jag är en bra person men kan inte se det själv. Jag har svårt att ta det från andra just nu speciellt ikväll och när pappa säger det så blir det svårare för det gör så ont att jag inte förstår det själv.

Jag vet att jag inte skrivit här på väldigt däligt länge. Men just nu behövde jag det och det känns i själen. Har ju varit en vecka i turkiet nu i höst. Vad gör jag inte jo jag gå och blir helt förälskad i A. Tänker inte skriva ut några namn. Han var så gullig mot mig och ville skulle gått ut och ätit men han var tvungen att jobba. Han jobbade på hotellet i animation teamet. Jag vet han flörtar säkert med alla tjejer men ändå. Det slog till hos mig. NU när jag är hemma i Sverige så kan jag inte sluta tänka på honom. Har han på facebook men han är typ aldrig inne han säger att han åker hem från jobbet den 6 november och då hoppas jag också att han kommer ha mer tid att skriva. Men sen kommer vi tillbaka han har ju säkert många som han hållt på med under sommaren varför skulle jag vara speciell.

Iaf jag mår skit för det och jag känner mig ensam. Så fruktansvärt ensam. Alla har någon, och det konstiga är att det inte verkar som folk vill umgås med mig heller för den delen. Det är så svårt att beskriva allt som man känner. Jag har gråtit ikväll och jag mår dåligt kan inte släppa honom från mitt huvud.

Sitter här just nu och är besviken/arg/sårad och helt borta. Hur kan man som person göra något sådant ont mot någon, hur kan man när man säger att man älskar dem. Funderar starkt på att börja prata med en psykolog och jag vill härifrån nu och nu. Livet består hela tiden av smärta som ingen kommer komma undan. Det kommer alltid vara smärta vart man än vänder sig. Men den värsta smärtan är trots allt den psykiska. Den kommer man aldrig undan och det tar lång tid att komma ifrån den. Just nu sitter jag och funderar på min närmaste Bästa vän och sis som troligen känner den sorts smärta mest just nu. vi kan inte prata längre, det gör får ont. Det gör för ont för mig att se henne som det är just nu. Och hon blir arg på mig för att hon tror att jag tycker synd om mig när det handlar om henne. Men det gör jag inte, jag önskar jag kunde göra något för henne. Skulle jag möta den person som gjort det mot henne som hänt henne så skulle jag ge en förbannelse över den personen. Det gör så ont....

Sitter just nu och funderar över hur dum man kan vara ibland. Jämt säger jag till mig sluta äta äckel mat och gå ner i vikt och bli snygg. Men det kanske blir så att jag ändå inte blir snygg även att jag tappat i vikt. Men jag vill lyckas. PÅ något sätt så känns det som om det är det ända sättet att få folk att bli intresserad av en. Jag har just nu denna period låg självkänsla om mig och det tar kål på mig. Vilket är jobbigt men man måste också leva förbi det. PÅ tal om något helt annat ska se the ark imorgon ska bli underbart <3 Jag bara längtar. Sen den 18 blir det stockholm till min efterlängtade bror som jag saknar <3

Iaf jag saknar tina "/ har gått för länge nu sen jag såg henne <3 bajs på det.

Igår satt jag och tittade igenom bilder sen 2007 och framåt och man kan ju lugnt säga att tiden förändras. Man får nya vänner och man tappar vänner. Det kändes bara så konstigt att under cirka 1-2 år att man kunde förlora sina vänner som stod en nära till sitt hjärta. OCh bara på grund av att man inte var mogen så blev allt fel. När man sen får kontakt med några av dem igen så är det som om något ljus ändå tänds och man hoppas på något där inne att allt ska bli som vanligt. Men man vet att det inte är möjligt på grund av den tiden som man växt ifrån varandra. Men det känns skönt att veta att man ändå kan prata :).

Just nu sitter jag i vardagsrummet och mina föräldrar ska åka iväg till ett par vänner och min bror ska jobba natt så jag är ensam hemma ikväll. Kan bli rätt skönt ändå att bara få vara ensam ett tag. Föresten så ska jag nog förhoppningsviss se the ark 2 gånger till i år i Växjö och i Stockholm vilket ska bli underbart :) <3

Nu ska jag sluta skriva men man ska veta att man saknar dem man saknar saame :)
Men som sagt livet förändras och det gör även människan.

Man tror att livet ska bestå av alla beslut man tar men tänk om de beslut man tar inte egentligen kommer från en själv utan från sitt hjärta. Man kan aldrig styra av vad man känner eller hur man ser på livet. Ibland skulle jag bara vilja skriva om mitt liv precis som om jag skulle vilja berätta om det. Men varför är det då så att mitt beslut i hjärtat vill göra det men inte beslutet i mina tankar. Det har gått 3 år sen och jag kan fortfarande känna hur det ibland trycker, hur jag känner att det är en känsla som värker i mig som person. Jag ska vara ärlig den senaste tiden har kännts väldigt speciell och jag har haft mina sammanbrott och nu sitter jag här och skriver.

Ibland funderar jag på att om det aldrig hade hänt hur hade livet sett ut idag. Men nu har det hänt och kanske är det den bättre vägen än att inte säga sanningen. Men att känna sig ensam mitt i bland det jag går igenom är konstigt. Jag är stark som fan inte bara muskler utan som person men jag tror att jag nått min tyngsta punkt. Ni vet då allt bara flytter över och man inte redigt vet vart man ska ta vägen. Jag ska börja med att sluta klaga men jag kan inte se bort från mina tankar och stunder och ärligt jag behöver dem ibland. Jag tror att min styrka har fört mig till vart jag står idag, vilket jag är stolt över. Jag såg mitt gamla favorit band i Fredags 23/7-2010 vilket var det bästa jag gjort på länge Ola är en sån talare. Jag är glad att jag fick höra dem orden igen för jag behövde det. Ingen är normal och alla är vi knäppgökar.... <3




Kärlek på er// Therese