Efter att börjat på socionom utbildningen så trodde jag ändå att gymnasiet skulle vara över. Men jag hade nog fel då det väldigt snabbt i min klass har blivit grupper. Kanske inte på samma nivå som på gymnasiet men ändå dessa grupper. Jag är trött på att se att det väldigt ofta blir de grupper som är enligt dem själva de perfekta medan de kanske egentligen omedvetet inte släpper in någon i deras bubbla. Visserligen bryr jag mig inte så mycket om det men jag kan irritera mig på det. Då jag själv veta att jag genom hela mitt liv sett mig själv som mindre värd än en del människor. Som exempel man har en viss klädstil och bara för att man inte är lika fin som dem är så är man inte med. Samtidigt är det kanske bara jag som känner så då jag varit den som varit utsatt för det. Men jag hoppades ändå att universitetet skulle vara början på ett vuxen liv. Men för mig känns det som början på gymnasiet fast på en högre nivå. Men kanske är hela vuxenlivet uppdelat i grupper med dem fina och de andra.

Omedveten diskrimineringen eller ej?

Puss på er.