Jag vet att jag inte skrivit här på väldigt däligt länge. Men just nu behövde jag det och det känns i själen. Har ju varit en vecka i turkiet nu i höst. Vad gör jag inte jo jag gå och blir helt förälskad i A. Tänker inte skriva ut några namn. Han var så gullig mot mig och ville skulle gått ut och ätit men han var tvungen att jobba. Han jobbade på hotellet i animation teamet. Jag vet han flörtar säkert med alla tjejer men ändå. Det slog till hos mig. NU när jag är hemma i Sverige så kan jag inte sluta tänka på honom. Har han på facebook men han är typ aldrig inne han säger att han åker hem från jobbet den 6 november och då hoppas jag också att han kommer ha mer tid att skriva. Men sen kommer vi tillbaka han har ju säkert många som han hållt på med under sommaren varför skulle jag vara speciell.

Iaf jag mår skit för det och jag känner mig ensam. Så fruktansvärt ensam. Alla har någon, och det konstiga är att det inte verkar som folk vill umgås med mig heller för den delen. Det är så svårt att beskriva allt som man känner. Jag har gråtit ikväll och jag mår dåligt kan inte släppa honom från mitt huvud.