Jag är jätte rädd...jag vet jag borde inte vara det..men är rädd för att bli lämnad. Tänk om den här personen blir mycket viktigare och du glömmer bort mig. Vem ska jag prata med då. Jag önskar bara ibland att man kunde leva i en saga som man har skrivit själv. Jag vet jag låter jätte avensjuk på någon. Men jag är bara rädd. LIksom allt som blir planerat....ja det låter som om du har kul med den här personen. NI har samtal som låter roliga...jag är nog en ganska tråkig person. Jag är bara rädd för att komma utanför och inte vara lika viktig längre. Visst det ´håller väl ett tag men sen så är det som om man aldrig känt varandra man slutar prata mindre och mindre hela tiden. Man tänker på hur varandra mår. Man glömer bort det som man en gång hade. Man vill heller inte minas tillbaka på det som varit iaf inte jag för då kommer tårar. Jag är bara rädd...snälla lämna mig aldrig. Utan stanna hos mig.

Jag vet hur det känns att bli lämnad och hur man till slut blir mindre och mindre viktig för denna person. Snälla lämna mig inte.

Jag såg dig...jag la märke till dig.
Jag har aldrig glömt bort dig. Tårar kom ner för kinden dom sved längs sidan av ögonen.
Jag orkade inte mer...jag kände en sån underbar känsla som vi hade tillsammans. Den ville komma tillbaka.
Men jag visste att det aldrig skulle gå.
Den nya personen som stog brevid dig var mycket viktigare än jag.
Jag gick där ifrån och ingen gick efter mig!'