Kapitel 4.

När konserten väl var slut började folk springa ut genom gången för att se om det fanns någon chans att få träffa grabbsen. Cornellia kom bort ifrån tjejerna. Hon mådde inte så bra så hon gick en annan väg som gick bakom själva scenen. Hon kände sig väldigt yr nästan som hon hade feber eller något. Hon hörde någon bekant röst i närheten men ögonen svartnade för henne. Hon såg bara 6 st personer stå framför henne några hon väl kände igen som tittade lite på henne. Hon såg även en stor buss framför sig. Men allt slocknade.

 
Elina: Vart är Cornellia nu då?

Sandra: Var inte hon med dig?

Elina: Jo hon var precis bakom mig.

Sandra: Men vart är hon då?

Elina: Jag vet inte!

Dom blev lite oroliga dom såg henne inte nånstans bland allt folk. Dom stod och kollade länge.

Johanna: Ring henne på mobilen?

Sandra: Ja den har hon ju alltid på.

Cassandra: Nej den dog under konserten!

Elina: Va? Jah…men vad är klockan då? vi får väl vänta här en stund till då!

Johanna: Men kan hon inte gått hem då?

Anna: Gått hem när The Ark sa att dom skulle koma ut lite senare och prata med hos fans!

Elina: Jag får inte tag på henne i alla fall! Jag frågade vad klockan va?

Cassandra: Hon är 8 nu precis. Får väl hoppas hon snart dyker upp.

Elina: Jag är lite orolig för henne!

Johnna: Jag med!

Anna: Det är vi nog alla!

 Medan tjejerna väntade på att Cornellia skulle koma. Så hade ju självklart Cornellia svimmat av! Problemet var ju att dom inte visste om det och eftersom att Cornellias telefon var död kunde dom inte får tag på henne.

 Cornellia vaknade till, huvudet på henne gjorde väldigt ont. Hon låg i något slags rum och låg på en soffa men en filt över sig. Hon hörde röster. Vart var hon? Hon blev lite nervös tänk om det var någon äcklig gubbe eller något var hennes första tanke! Hon lyckades sätta sig upp i soffan. Då hon plötsligt faktiskt insåg att hon satt i bussen. Hon såg en stor bild på alla i The Ark. Hon tänkte lite..det kanske är någon som följer dom året om. Hon försökte koncentrera sig lite på vart hon var. Hon lyssnade lite och hon hörde rösterna lite tydligare utifrån. Hon kände igen dom där rösterna ganska väl. Hon tänkte till lite och sen fattade hon jag måste var i The Ark tunerbuss. Hennes hjärta hoppade till lite. Hon hörde steg som kom mot bussen utifrån. Först tänkte hon om men tänk om det inte arks buss utan en äcklig gubbe som hade rövat bort henne. Stegen som kom närmare. Stannade en stund. Hon hörde hur rösten var mörk och frågade vad dom skulle äta? Sen hörde hon stegen lite mer lättare alltså inget grus, manen var på vägen in i bussen. Dom fick ögonkontakt. JEPSON

 Jepson: Nä men hej är du vaken. Var inte rädd du svimmade en bit bort ifrån hos där vi stod och vi kunde ju inte låta dig ligga där. Ola sa att han kände igen dig ifrån konserten så vi lyfte in dig här och la på dig kalla handdukar för du var varm.

Cornellia: Tack hur länge har jag legat här?

Jepson: 5 minuter i stort sätt bara! Vill du ha något att dricka?

Cornellia tittade lite på honom som ett frågetecken i stort sätt. Hon trodde hon drömde. Hon slog till sig lite själv på kinden.

Jepson: Who ta det lite lugnt jag lovar du drömmer inte. Vill du ha ett glas vatten?

Cornellia: Ja tack det vore snällt!

Jepson gick förbi henne men han log på sitt söta lilla söt som han alltid brukade göra. Hon kände sig alldeles konstigt och hon rodnade efteråt att han gått förbi.

En röst skrek Jepson. Martin kom in i bussen. Han var så klart väldigt lång men det kändes som han kände igen mig efter alla gånger jag träffat dom tänkte Cornellia för sig själv. Han sa något men hon reagerade inte först.

Martin: Hej tjejen, hur är det?

Cornellia: Eeeh va jo jag mår rätt bra jag har bara lite ont i huvudet. Cornellia rodnade lite. Det kändes som om hon kommit till himlen eller något.

Martin: Ja det såg ut som du slog i ganska hårt faktiskt. Får jag titta? Alltså om du fått något sår eller något.

Cornellia tittade lite på honom, samtidigt som Jepson kom med ett glas vatten till henne.

Jepson: Här har du!

Cornellia: Tack så jätte mycket. Aja!

Martin: Förlåt du har ett litet sår bak i huvudet, men det är inget som behövs sys.

Ola: Martin och Jepson vad sägs som att gå ut och äta på den Italienska restaurangen vi var på sist vi var här?

När Ola såg att Cornellia hade vaknat gick han försiktigt fram men innan vinkande han in dom andra.

Ola: Hej sa lite försiktigt och tittade Cornellia rakt in i ögonen,

Hon kände sig nästan svimfärdig dom där mjuka ögonen han hade, helt underbart. Hon glömde nästan bort att svara då hon plötslig såg att Ola log mot henne.

Cornellia: Hej, tack så jätte mycket. Jag visste inte redigt vart jag hade hamnat när jag vaknade blev nästan lite rädd.

Ola: Jo jag kan förstå det, men vi kunde ju inte låta dig ligga där ute på gruset. Men mår du bättre nu?

Cornellia: Ja tack mycket bättre och vattnet hjälpte faktiskt. Hon tittade på Jepson som log mot henne.

Leari kom fram lite närmare, tittade lite på henne sen brast han ut i ett stort leende.

Leari: Men dig har jag ju träffat förut. Många gånger du heter Cornellia va?

Precis när han sa det skulle Cornellia dricka upp det sista av vattnet. Hon höll på att hosta upp allt igen men som tur vad gjorde hon inte det hur hade de sett ut.

Cornellia tittade lite försiktigt på Leari. Hur kommer han ihåg hennes namn?