Iaf jag måste se till att jag inte kan ta på mig för mycket ansvar för andra utan att jag måste kunna sätta ett sköld men att ändå finnas där och lyssna för dom jag verkligen älskar. Men sen vet ni eller ni vet vilka ni själva är som känner sig lite er utpekade men det är bara för att jag är orolig och rädd om er. Hon sa även till mig att jag inte kan hjälpa men att jag finns till där är det viktigaste. Se pratade vi lite till om det liksom hur jag skulle kunna lösa det för att jag ska må bra så till nästa gång vi ses så ska jag skriva ner både negativa och positiva saker som jag tycker om och sånt som handlar om mig bara mig att göra. Sen ska vi då försöka bygga på det till något bättre. Sen tog vi ju då blodtrycket och det låg ju då på 150/77 och man ska typ ligga på 105-120/60-70 och då var det alltså för högt. Det beror inte bara på att jag har mycket liksom som jag funderat på utan även att jag måste börja motioner. 

Okej sen kom vi in på mer min familj och för ett år sen så vet många att det var väldigt jobbigt här hemma. Vi fick ju lite problem i familjen. Min syster blev ihop med en tjej och det är ju inget fel med det tyckte ju inte jag. Men min pappa och mamma regerade starkt och sen fick dom även reda på att min bror var det och det var väl inte heller så kul. Det blev rättare sagt ett helvete här hemma. Jag var till slut hemma ifrån skolan i 3 dagar. Om man säger så ville jag skydda min syskon från det pappa och mamma kom mot dem och jag blev förstörd. Jag blev som någon slags brevbärare mellan vissa stunder. Jag fick även själv massa skit vill inte gå på så mycket detaljer. Det var ett helvete rent ut sagt. dom som verkligen vill veta får väl fråga så får jag se om jag vill prata om det. Även det ligger kvar i kroppen det var sår som satte sig och kommer nog inte gå ur. För avd skulle ni säga om man hör sin egen far säga till sin bror,: du vänder din syster åt fel läggning. Jag är innerst inne besviken på min föräldrar även att jag älskar dom väldigt mycket så är jag det. Fast jag vågar liksom inte erkänna det själv. Vi pratade om just bara det väldigt länge, och hon sa att det är tråkigt att det är jobbigt och att jag är alldeles för snäll mot alla. Tydligen kan även snällhet vara en dålig vana. 

Sen pratade vi om framtiden det gjorde mig lite gladare, för det vi pratade om innan fick mig nästan hela tiden till att börja gråta. Så nu pratade vi om efter gymnasiet och då tyckte hon det lätt bra att jag skulle flytta och det för hon tror att jag kommer behöva komma bort sen efter gymnasiet för att kunna ge mig en chans att leva fritt utan att behöva vara rädd för vad ens föräldrar ska tycka om sitt barns liv. Så det blev lättare och ja sen vet jag inte redigt vad vi pratade om men jag kommer gå till henne nu en gång i veckan. Så vi ska kunna förändra saker till det bättre hon ska även hjälpa mig med matvanor och träning. Det känns skönt för mig faktiskt. Jag har även fått så jävla stort stöd ifrån min underbara vänner och ni vet ju vilka ni är<3 Jag älskar er. :*

Men nu ska jag bli bättre och försöka ändra på det som verkligen varit jobbigt.

Jag älskar er glöm inte det!