Måste säga att det inte känns något just nu. Tårar som rinner sakta ner och det bränner på kinden precis som gångerna innan. Det kommer alltid kännas, den där tomma känslan. Längtan efter något, längtan efter personen man väntar på. Mitt liv skulle vara annorlunda om jag skulle få välja. Men man kan inte välja sitt liv, man kan bara styra det till att bli annorlunda. Just nu har en period kommit som alla andra vid den här tiden på året. Men något kan ändå få mig att le och vet ni det är min familj, det är så jävla svårt ibland och även att jag kan vara en pinne i röven så vet jag vart jag har dem och jag älskar dem. Jag har en underbar fader som jag önskade att jag alltid kunde gå till när hjärtat har för mycket. Men det är alltid något som hindrar mig men varför? Min vänner ser det nog inte alltid men jag är ganska tydlig med mina känslor mitt liv går hela tiden upp och ner. Jag vet att jag är en bra person men kan inte se det själv. Jag har svårt att ta det från andra just nu speciellt ikväll och när pappa säger det så blir det svårare för det gör så ont att jag inte förstår det själv.