Just nu är jag astrött på all skit omkring och jag har inte känt efter hur jag mår och jag vill nog inte veta heller. Orkar ni inte läsa så gör inte de heller då. Tar en sak i taget säger alla jämt men va fan vad självvisk jag känner mig just nu och det låter som jag är jätte ledsen. Nej jag är mer arg fråga inte varför jag skulle kunna gråta för allt. Jag hatar att hon kommer hem och är grinig varje jävla dag. Jag är trött på henne det är jag verkligen, hon borde vara mer tacksam >.< lika så jag med men jag är så irriterad på henne det ända viktiga är ju hennes kompisar hela tiden, vad fan har vi gjort för henne då?!??????

Sen är jag så fucking rädd för vad som kan hända med alla jag älskar er fattar ni det, snälla låt mig få hjälpa. Jag försöker med allt men ärligt jag räcker inte till inte till någon är jag tillräckligt bra känns det som. Jag lever verkligen livet i skolan och allt då glömmer jag sånt som jag inte behöver tänka på. Jag kom fram till att jag troligen lever i 2 olika världar fy fan för det. Jag älskar alla mina kompisar även dom här hemma, jag känner mig öppen på något sett men sen vet jag även att jag kan vara jävligt svår att få kontakt med också. En av min kompisar s det idag när jag sa att jag är nog rätt öppen. Men då sa hon att jag är rätt svår att få ut saker ur liksom få mig att prata. Jag vet inte avd jag ska säga längre jag är nog inte den ända som har svårt att berätta hur det verkligen är jag insåg det idag. Fuck up helvete till liv ibland.

Jag borde inte var någon annan än mig själv, men fan jag säger som Ola än gång sagt att säga till någon att vara sig själv är det dummaste man kan göra. 

Du har jag skrivit mitt kommer säkert mer -.-