Men jag kan verkligen inte ååh jag blir så arg på mig själv orka med livet just nu i denna stund jag klarar fan inget just nu visst skolan är underbar och det går skit bra tycker väl jag själv men ja vad tycker alla andra. Jag har lärt känna nya människor och allt men jag har också insett att jag sätter mig själv i en sån jävla knippa hela jävla tiden. Förlåt men det är en blogg man skriver fan som man tycker och känner det är ingen som läser jämt ändå. Jag önskar bara att jag kunde lära mig så jävla mycket mer. 

Jag vill inte veta och jag vill inte höra och minst av allt jag vill inte ens se mitt egna liv. Jag känner mig patetisk och äcklig just nu helvete jag måste sluta var så jävla knäpp och självisk. 

Jag är nog arg jag känns det så arg på att känslor aldrig släpper, jag är så rädd för allt, allt liv som finns. Men mest av allt jag är rädd för att bli sårad så sårad att jag inte ens kommer kunna ta mig upp på fötter igen. Jag vet inte men det känns som allt jag säger till folk låter så falskt det gör det. Dom tror säkert det är falskt också. Men mest av allt är jag rädd att bli lämnad av dom jag älskar det gör så ont att tänka på det bara tänka på det. 

Förlåt långt inlägg men jag hamnar alltid så fel kommer det någonsin komma en tid för mig då jag inte behöver vänta på att liva mitt liv fullt ut?